Det är skillnad på att vara
landskronit eller att vara
Landskronabo. Johan Nilsson
är född här och därför
landskronit, Lotta inflyttad
och därför Landskronabo.
Men nu bor de båda i ett
nybyggt HSB-hus i Borstahusen…
– Det var resandet som
förde oss hit, säger de båda
leende.
Nu är avståndet inte särskilt stort
mellan Landskrona och Borstahusen,
bara ett par busshållplatser eller
några tramptag med cykeln på
grusvägen längs med havet. Borstahusgumman
gick den här sträckan
dagligen med färsk fisk från Borstahusens
hamn lastat på sin rullebör in
till stadsborna i Landskrona för att
sälja på torget.
Resandet för Johan och Lotta
handlar mer om möjligheterna att
kunna resa betydligt längre bort och
kunna göra det utan att behöva tänka
på huset så mycket. Och platserna
långt bort är många, även om Kanarieöarna
utkristalliserat sig som det mål
de nog allra helst väljer. I alla fall de
där allra kyligaste vintermånaderna.
Dottern bor dessutom i Dublin, så dit
blir det också resor.
– Vi älskar att resa och gör det så
ofta vi kan, säger de. Och det var ett
av skälen att vi valde det här huset.
Här är allt nytt och fräscht, inget som
behöver renoveras och fixas. Och en
alldeles lagom trädgård.
– Vi har haft andra hus i många år
och visst är det roligt med trädgård,
men det tog också väldigt mycket av
vår tid, berättar de båda.
De provade lägenhet också, men
längtan efter i alla fall en liten trädgård
blev för stor. HSB-huset i bostadsrättsföreningen
Brisen blev den
ultimata lösningen, inte minst för läget
och närheten till havet. Johan och
Lotta valde ett hörnhus som ger fri
sikt till havet mitt emellan husen i det
”gamla” Borstahusen och de många
nya husen som nu byggs och flyttas in
i som förlänger Borstahusen norrut.
– Här fick vi vara med från början,
välja material och färger, och trädgården
har vi stora planer för.
Johan tänker sig en liten näckrosdamm.
Han nämner det ett par gånger
och söker Lottas blick, men får inget
vidare bifall för just det. Men båda är
överens om att försöka få till det där
lite pittoreska. Det där lite brittiskt
trädgårdsprunkande med blommor
och stensatt gång till grinden. Vid husets
ena hörn vill de ha en liten berså
där de kan sitta och se havet.
Egentligen var det bara boden mitt
i trädgården som de var lite missnöjda
med i början, men som de nu ändrat
uppfattning om då den fångar upp
mycket av blåsten och ger dem lä.
– Den ska vi måla i Landskrona
Bois färger, svart och vit-randig, säger
Johan. Lotta bara ler.
Inne i 1,5 plans-radhuset är det
ljust och luftigt och öppet mellan matplats,
kök och vardagsrum. Avdelat på
längden med plats för vitvarorna.
Några av de gamla möblerna har fått
hänga med. Kökssoffan som Lottas
farmor och farfar haft, men den röda
soffan i vardagsrummet är ny.
På ovanvåningen finns två rum, det
ena sovrum, det andra arbetsrum. Det
ena fönstret vetter mot Engelska skolan
och två stora fotbollsplaner.
Fönstret på motsatta sidan har utsikt
mot havet med skiftande och skimrande
solnedgångar över Ven.
– Det här är magiskt, säger de båda
Borstahusborna. För de är väl inte
borstahusiter?!
