– Vårt uppdrag är att leverera
goda kunskapsresultat. Att få
våra elever att bli studiemotiverade
och ha lust till lärande. Det
vill säga lärandet är huvudfokus.
Men för att nå dit är trygghetsfrågan
en förutsättning.
Det säger Erika Steorn, rektor
på Lovisedalsskolan, som är
Vallentunas största kommunala
skola. Hon beskriver det som en arbetsplats
med närmare 700 barn, elever
och vuxna. Från förskola till årskurs 9.
Till skillnad från vad som ofta rapporteras
inom skolans värld har denna förhållandevis
stora verksamhet riktigt höga
siffror i gjorda trygghetsenkäter.
– Här samsas alltså förskolebarn och
tonåringar under samma tak, vilket kan vara
en otrygghetsfaktor. Men här hos oss är det
snarare en styrka som vi använder oss av för
att bygga broar, säger Erika Steorn.
Hur har ni lyckats med det?
– Vi har fantastiska medarbetare. Där är
grunden. Vi har under flera år jobbat med
att svetsa samman personalstyrkan och
bygga broar mellan de olika verksamheterna
och årskurserna, istället för att de är
frikopplade öar utan gemensam horisont.
Ett fint exempel bland många är att eleverna
i årskurs 2 har sagostund med förskoleklasserna.
Elever i årskurs 6 anordnar temadagar
med aktiviteter som engagerar
hela skolan. Och det är bara några exempel
på återkommande aktiviteter, som enligt
Erika Steorn skapar fin stämning och
samanhållning
mellan elever i olika årskurser
och mellan barn och personal.
– Men det handlar inte bara om att de
yngre barnen blir tryggare, vi ser hur de
äldre eleverna växer, lär sig något och blir
förebilder.
Erika Steorn lyfter fram inkludering
som ett nyckelord för Lovisedalsskolan.
Det finns många skolor som bygger upp
egna särskilda undervisningsgrupper och
låter elever med svårigheter undervisas
av outbildad personal utanför klassrummet.
Så ser det inte ut på Lovisedalsskolan.
Alla elever har rätt till och mår bra av ett
klassammanhang. Genom rätt kompetens
och resurser bygger vi klassrum för alla.
I våras började två nyanlända elever i
årskurs 7.
De fick ett otroligt fint mottagande
av elever och lärare. Då blir man som rektor
både stolt och rörd. Mina medarbetare
valde att inte fokusera på svårigheter och
hinder utan på att göra skolan och undervisningen
begriplig för de nya eleverna.
Efter att eleverna börjat har deras
klasskamrater börjat bli nyfikna på hur
integreringen i kommunen går till och
varför vi inte har fler nyanlända hos oss,
berättar Erika Steorn. De skriver artiklar
om detta och har intervjuat både mig som
rektor och integrationssamordnare i kommunen
för att få svar på sina frågor.
– Jag tycker att det är ett gott exempel
på det välkomnande klimat som råder på
Lovisedalsskolan.
Trots att Lovisedalsskolan alltså sätter
mjuka värden i centrum betyder det inte att
hårdvara som dator och Ipads läggs på hyllan.
Nej, de är jätteviktiga verktyg, betonar
Erika Steorn, men bara som arbetsredskap i
undervisningen. På raster, innan och efter
skolan uppmuntrar vi våra barn och elever
att vara ute och röra på sig.
Det är kanske därför inte så konstigt
att skolgården är full av liv, spring, lek och
rörelse. Visst är förutsättningarna bra, här
finns en stor skolgård, lummig natur runt
hörnet och en flitigt använd fotbollsplan.
– Vi har ändamålsenliga lokaler och fin
utemiljö. Det är inte alla som har den förmånen.
Men det kopplat till att eleverna
mår bra och känner sig trygga, tror jag är
grunden för den rörelseglädje som jag är
jättestolt.
Text: Samuel Hultberg
Bild: Rosie Alm
