Att Stockholm växer är
ingen direkt nyhet men
frågan är, har den alltid
gjort det och är det en
bra utveckling? Mats
Hayen, välkänd historiker
på Stadsarkivet vet att
berätta om det mesta
som rör stadens historia.
Under många århundraden
var Stockholm en liten
stad på runt 10 000 invånare,
berättar han. Det första
riktiga lyftet kom på 1600-talet då
statsförvaltningen lokaliserades hit.
Även militärförband placerades i och
runt Stockholm samtidigt som många
adelsfamiljer valde att bosätta sig här.
Befolkningen ökade därför ganska
snabbt till omkring 50 000 personer.
Men sedan blev det en stagnation.
Mats Hayen betonar betydelsen
av tillväxtmotorer, att om sådana
saknas blir det heller ingen befolkningsökning.
Efter en ganska långsam
tillväxt under 1700-talet och tidiga
1800-talet kom så från mitten
på 1800-talet den stora internationella
tillväxtmotorn även till
Stockholm, industrialismen.
1860 hade Stockholm 100 000 invånare
och var fortfarande en förhållandevis
liten stad. Men så hände
mycket på en gång. Industrier växte
fram på löpande band, järnvägar började
byggas, samtidigt som den stora
utvandringen från landsbygden till
städerna tog fart. Detta som en följd
av effektivare produktionsmetoder
inom jordbruket. Andra valde istället
ett nytt liv i Amerika.
Under ett halvt sekel nära nog fyrdubblas
Stockholms befolkning. År
1900 bodde här 313 000 personer.
1930 ytterligare 200 000. 1960 hela
808 000. Men sedan händer något.
Stockholm stad börjar tappa befolkning.
– Det var nu som miljonprogramsområdena
växte fram. Många som
bott trångt i små lägenheter inne i
Stockholm flyttade ut till de nya förorterna.
Det vill säga en stor del av tillväxten
skedde i våra grannkommuner.
Storstockholmsområdet fortsatte alltså
växa, men inte Stockholms stad
som i stället till viss del avfolkades, i
synnerhet innerstaden. De delar som
växte var de nya stadsdelarna
Skärholmen, Farsta och Norra Järva.
Områden som dittills varit obebyggda.
Sedan hände inte så mycket.
Under mer än två decennier minskade
befolkningen. Visserligen bebyggdes
Södra stationsområdet under
80-talet, en nu självklar del av
kvartersstrukturen på Södermalm. På
90-talet började så omvandlingen av
Hammarbyhamnen. Men i övrigt har
Stockholm haft en begränsad tillväxt
fram till början av 2000-talet. Först
2008 var antalet invånare tillbaka på
nivån från 1960, det vill säga 808 000
personer.
– Faktum är att ifråga om snabb
befolkningstillväxt finns stora likheter
mellan 1950-talet och 2015. Det
är samma tempo i urbaniseringen,
samma drift att ta sig till Stockholm.
När så många vill hit, samtidigt som
vi under många år byggt alldeles för
få bostäder med bostadsbrist som
följd, är det svårt att hålla tempo i
bostadsbyggandet. Det byggs idag
lika många bostäder per år som när
det byggdes som mest under 40- och
50-talet, mer än under miljonprogrammet.
Mellan 5 000 till 7 000 nya
lägenheter per år. Det som nu krävs
– 140 000 lägenheter fram till 2030
– är ett betydligt högre byggtempo
med en årlig produktion av uppåt
10 000 lägenheter.
Vad är då som driver
utvecklingen idag?
– Jag skulle säga att det dels beror
på hur näringslivet och arbetsmarknaden
ser ut. Behovet av närhet till
nätverk, att företag vill vara nära sina
uppdragsgivare, leverantörer och
kunder. Dels på behovet av att vilja
vara där det händer och det är i staden,
helst den stora staden. IT-utvecklingen att kunna arbeta var
som helst har tydligen inte haft någon
större betydelse i det fallet.
Är det bra att Stockholm växer?
– Ja, absolut. Stockholmsregionen
är en av de snabbast växande regionerna
i Europa. Det är om något ett
tecken på attraktionskraft. Att städer
växer är en global trend där stora städer
konkurrerar med varandra. Så
visst är det bra att Stockholm har en
stark tillväxt. Städer måste växa och
här finns utan tvekan möjlighet att
växa ytterligare. Många attraktiva
städer i Europa och runt om i världen
är mycket mer tättbefolkade än
Stockholm.
