Linköping beskrivs ibland som ”staden på slättten”.
Vi har östgötaslätten i all sin glans, med gula
vidsträckta rapsfält under vår och sommar – och så
Linköping mitt i fälten, staden på slätten. Just vår
stad står inför stora spännande utmaningar under
kommande år, det kan du läsa om i den här tidningen.
Men jag skulle vilja ringa in oss Linköpingsbor
som bor i staden, sätta lite extra fokus på oss. För
en stad är ingenting utan sina invånare. Vi på kommunen
bygger gator och torg, förvaltar
naturområden, vi möjliggör
bostäder och skolor men i allt det
här ”hårda” arbetet med asfalt och
betong skulle jag vilja lyfta fram ett
fenomen som jag har tänkt på.
Och det är att det ligger mycket
känslor i en bro.
En bro har både en viktig, konkret
fysik betydelse men givetvis ligger
också mycket symbolik i konstruktionen
av en bro. Vi bygger vägar,
hus, planerar nya kvarter, planerar
om gamla kvarter, men det är
ändå någonting visst med just en
bro. Jag tänker framförallt på två
broar här i Linköping som har engagerat många
Linköpingsbor. För tre år sedan invigde vi Ljungsbros
nya bro som senare fi ck namnet Cloetta Bridge.
Den öppnade upp för en säkrare och smidigare väg
över Motala ström, fl era hundra Ljungsbrobor kom
på invigningen och fi rade den nya överfarten. Det
var fantastiskt. I maj i år invigde vi en annan viktig,
symbolisk bro. Eller egentligen två. Vår nya gångoch
cykelöverfart över Stångån Kinda kanal i Hjulsbro
har under en lång tid varit efterlängtad, och nu
är den klar. Det ger inte bara en säkrare skolväg för
Hjulsbroskolans elever på väg till och från skolan,
utan det ger också ett smidigare och vackrare stråk
längs med och över vattnet.
Men har ni tänkt på hur mycket en bro egentligen
innefattar? Det binder samman två punkter som
annars inte skulle mötas, det ger möjlighet till nya
mötesplatser för människorna som använder bron,
det gör uppskattningen av en strand dubbelt så stor
eftersom du nu kan njuta av båda sidorna.
Samtidigt kan också en bro som inte fi nns
väcka känslor. En bro som vi inte vill ha i staden,
en bro som vi hellre ser som en tunnel. För vi kan
njuta av möjligheterna som en bro kan ge, men
en bro kan också, trots sin ursprungliga funktion,
snabbt bli en barriär.
Broar väcker känslor, stundtals starka känslor.
Broar engagerar, skapar möten och friktion.
Precis som det ska vara i en stad.
Muharrem Demirok (c), Kommunalråd
