Karin berättar om en lång och stolt arkitekturtradition. Om Sveriges äldsta rutnätsplan, upprättad på 1700-talet, om de rikskända promenaderna och de många årsringarna, bebyggelse från olika tids­epoker med vitt skild karaktär och arkitektur i framkant. Självklart Industrilandskapet, som är unikt i hela Europa, nu med nya hus med Katscha som klockrent exempel. ”Så väl inpassat i sin skala och form och ändå så modernt”.

– Det var för väl att fabrikörerna var engagerade människor som såg till det estetiska. Fabrikerna som byggdes under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var väl gestaltade, även bostadshus och offentliga byggnader. Det fanns mod och en stor vilja att bygga med kvalitet och att skapa modern arkitektur för sin tid, konstaterar Karin och påpekar att många fabrikörer och framstående personer donerade pengar till olika stadsutvecklingsprojekt, som till exempel promenaderna.

– Fokus på omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer fortsatte ända fram till 60-talet då miljonprogrammet gjorde entré. Nu följde ett antal decennier som inte främst handlade om kvalitet utan om kvantitet och rationalitet. Många kulturhistoriskt värdefulla stadskärnor revs över hela landet. Och Norrköping rev mest av alla, 700 bostadshus med 7 000 bostäder försvann i stadskärnan, utan att ersättas av ny bebyggelse. I stället byggdes nya bostadsområden en bit utanför stan. Men det är viktigt att förstå bakgrunden, poängterar Karin.

En nationell saneringsutredning hade nämligen slagit fast att många människor i våra städer levde i bostäder med orimligt låg standard. Samtidigt rådde en akut bostadsbrist. Behovet var enormt, så nu gällde det att bygga snabbt.

– Många upplevde ett lyft att flytta in i nya och fräscha lägenheter med toalett, bilfria gårdar och frisk luft. Men Norr­köpings stadskärna fick stora sår under en lång tid. Dessutom låg ju Industrilandskapet dött och igenbommat, mitt i staden.