Med milsvid utsikt över det böljande jordbrukslandskapet i
Harplinge utanför Halmstad har familjen Lundvall slagit ner sina
bopålar. De ville bo på landet, helst skulle det vara en hästgård
i fint läge. Men de var unga och allt var för dyrt. Så de köpte en
bit åker och började bygga sin egen hästgård, utan hästar än
så länge, men dock med en bräkande fårahjord.
Harplinge är en tätort i Halmstads kommun.
Som på de flesta håll i Halland är det
jordbrukslandskapet som dominerar. Vi är på
väg till familjen Lundvall som ska bo någonstans
ganska högt. Med hjälp av postadressen
kan mobilappen hjälpa oss hitta vägen – en
mindre landsväg som som leder uppåt mot en
av de högre kullarna i landskapet. Så hittar vi
postlådan som stämmer med adressen. En lite
slingrande uppfart leder till ett gult hus med en
tornliknande utbyggnad. Här bor Emil och
Linda Lundvall med barnen Elina, snart fem
år, och Charlie som är tre månader gammal.
På en äng intill huset går får och betar. Utsikten
här uppe över det öppna Halländska
landskapet är imponerande.
– Vi är båda från Skåne, men har bott i
Halmstad sedan studierna på högskolan, berättar
Emil Lundvall.
Vi sitter på baksidan av huset där en enorm
gräsmatta breder ut sig – längs med ena sidan
går en stengärdsgård som skiljer av tomten
mot en åker.
– Gräsmattan här var också en åker som vi
sänkt och planat ut, säger Linda.
Men vi tar det från början. Emil och Linda
berättar att de ville flytta från stan och ut på
landet. Året var 2007 och drömmen var en
hästgård.
– Men det blev ju alldeles för dyrt upptäckte
vi snart för att få det vi ville, säger Emil. Dessutom
blir det ju alltid en hel del renoveringar
som måste göras när man köper något äldre.
Så vad gör man då, när längtan att få bo på
landet är stark, och ekonomin är begränsad?
Emil och Linda Lundvall köpte helt enkelt en
stor åker, ritade sitt drömhus, fick bygglov –
och började bygga. Och på den vägen är det.
– Vi såg möjligheterna här, säger Linda. Vi
kom hit en vårdag när hela skogen var full med
vitsippor – och så var det utsikten, de fria vidderna.
Vi föll direkt.
Vid sidan av huset finns stall och garage.
Här står även en traktor, och en mängd byggredskap.
– Hästar kanske det kommer så småningom,
säger Emil – men än så länge räcker det med
fåren som går och bräker.
Det gula huset är stort, för att inte säga
pampigt, med en tornliknande utbyggnad.
Övervåningen är inte färdig, bygget får ta den
tid det tar. Hittills har det tagit sju år.
– Vi har faktiskt gjort allt själva, med hjälp
av familj och vänner – så långt lagen tillåter.
Till vissa arbeten krävs ju hantverkare med behörighet.
Bjälkarna i taket har vi sågat själva
av timmer från de vackra Halländska skogarna
kring Eskelsbo.
I vardagsrummet på bottenvåningen finns en
stor öppen spis som kan värma hela huset, annars
är det golvvärme som gäller. Dubbeldörrarna
i entrén är gamla spegeldörrar som har
renoverats.
– Allt är gediget med en gammaldags känsla,
precis så som vi ville ha vårt hus, säger Linda.
Och vi behöver inte bygga ut efterhand, eftersom
vi från början reste en stomme som är
tillräckligt stor även för framtida behov.
Att bo lantligt och i viss mån avskilt bekymrar
inte Emil och Linda Lundvall. De är beredda
på att få skjutsa sina barn till skolor och aktiviteter
när det blir aktuellt, för här är kollektivtrafiken
inte så frekvent.
– Allt går säger Emil, har du bara tid och intresse
så kan du göra vad som helst.
Text: Anders Post
Foto: Patrik Leonardsson
